Category: Miljöskydd

Webbportal för europeisk växthusgas-forskning

Pressmeddelande: Lunds universitet blir värd för en unik dataportal med information kring utsläpp och upptag av växthusgaser över Europa. De första åren kommer nio miljoner satsas på en gemensam portal där alla resultat kommer vara fritt tillgängliga för andra forskare, myndigheter, näringsliv och allmänhet. Resultaten kommer också kunna visualiseras som till exempel interaktiva kartor.

ICOS (Integrated Carbon Observation System) är en stor europeisk satsning för att långsiktigt följa trender för utsläpp och upptag av växthusgaser över Europa. Ett tätt nät av mätstationer mäter och övervakar utbytet av koldioxid, metan och andra växthusgaser mellan jordytan och atmosfären. Arton länder ingår i samarbetet, och Sverige deltar med nio mätstationer fördelade på sex orter från Norrbotten till Skåne. Den insamlade datan lägger grunden till en unik forskningsdatabank för många områden, som miljö, klimat, meteorologi, jord- och skogsbruk. Därför satsar ICOS nu på att bygga upp en webbportal för att kunna dela data och information om mätningarna och modellkörningarna. Resultat och data ska kunna laddas ner, men också visualiseras på många olika sätt, till exempel som interaktiva kartor eller statistik.

– Vi riktar oss inte bara till experter och beslutsfattare, utan vi vill också uppmuntra allmänheten att ta del av forskningen, säger Anders Lindroth, projektledare för Svenska ICOS. En viktig del av projektet blir att ta fram webbverktyg som låter människor utforska och undersöka hur det står till med växthusgaserna i Europa. De ska kunna kombinera ICOS-data med information från andra källor, och rita sina egna kartor över utsläpp och sänkor, exempelvis i sin egen region.

Portalen kommer att byggas upp och drivas av Sverige och Nederländerna, med Lunds universitet som värd. Verksamheten kommer att omfatta åtta-nio personer, varav sex-sju kommer att vara placerade i Lund. Initialt satsar Vetenskapsrådet tillsammans med Lunds universitet och två universitet i Nederländerna nio miljoner kronor. Den fortsatta verksamheten kommer att finansieras av Sverige och Nederländerna tillsammans med bidrag från ICOS övriga medlemsländer.

– ICOS Kolportals placering i Sverige kommer att ge unika möjligheter för svensk forskning genom att skapa förutsättningar för ett världsledande centrum för kolflödesanalys och modellering, men dess betydelse är potentiellt större än så. Om ICOS Kolportal kan infria de förväntningar som finns blir den ett nav för information om länders och regioners kolflödesbudgetar. I framtiden kommer sådan information vara viktig för internationella överenskommelser kring koldioxidutsläpp, som handel med utsläppsrätter, säger Magnus Friberg, forskningssekreterare vid Vetenskapsrådet.

Målsättningen med ICOS är att få en bild av hur de europeiska ländernas totala växthusgasbudget varierar över tiden och geografiskt under de kommande decennierna. Avancerade datormodeller matas med ICOS-data, väderinformation från satelliter och information om användning av fossila bränslen. Resultaten visar vilka områden i Europa som är ”källor” (har ett nettoutsläpp) eller ”sänkor” (har ett nettoupptag) för växthusgaser. Balansen mellan källor och sänkor varierar naturligt mellan årstiderna, men extrema väderhändelser och den pågående klimatförändringen kan få drastiska och oväntade effekter på t.ex. hur bra skogar är på att ta upp koldioxid, eller hur mycket metan som släpps ut från våtmarker.

Under 2010-2014 satsar Vetenskapsrådet och fem svenska universitet och forskningsorganisationer (universiteten i Lund, Göteborg och Stockholm, Sveriges Lantbruksuniversitet och Polarforskningssekretariatet) tillsammans totalt 100 miljoner svenska kronor på att bygga upp mätstationerna i Sverige.

Källa: Lunds universitet

Annonser

Inför kommunal vetorätt mot prospektering i alunskiffer

Öppet brev till regeringen

Kopia till näringsminister Annie Lööf

I 45 av Sveriges kommuner är stora delar av berggrunden alunskiffer. Om denna krossas frigörs tungmetaller och radioaktiva ämnen som utgör ett allvarligt hot mot markområden, grundvatten och odling under överskådlig tid. Därför bör ett kommunalt veto införas när det gäller prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer.

Konventionell gruvdrift i urberg är en viktig näring, inte minst i Sverige. Våra alunskiffrar har däremot fredats från exploatering sedan 1970-talet. Men till följd av Sveriges extremt exploateringsvänliga minerallagstiftning står nu en lång rad prospekteringsföretag i kö för att få påbörja utvinning av bland annat uran och fossilgas ur alunskiffer.

När alunskiffern bryts sönder frigörs förutom fossilt kol och svavel ett stort antal tungmetaller och radioaktiva ämnen med potential att förgifta omgivande sjöar, vattendrag, grundvatten och markområden i tusentals år.

Erfarenheterna av exploatering av alunskiffrar avskräcker. Ett exempel är urangruvan i Ranstad i Västergötland med verksamhet under 1960-talet. Totalkostnaden för att reducera miljöskadeverkningarna uppskattas till en halv miljard kronor. För att försöka stoppa läckaget av radioaktiva ämnen och för evigt lättlakade tungmetaller har man täckt berget av krossad alunskiffer med ett två meter tjockt lager av bentonitlera, kalksten och morän.

Enligt prospekteringsföretagen är dagens metoder för brytning av alunskiffrar säkra. Detta motbevisas av den pågående miljökatastrofen vid finska Talvivaaragruvan. Där har bland annat nickel utvunnits ur svartskiffer, vars egenskaper är jämförbara med alunskifferns. Trots tillgång till modern kunskap och ny teknologi har verksamheten orsakat vad som beskrivs som en av Finlands värsta miljökatastrofer.

En annan hantering som riskerar att frigöra alunskifferns tungmetaller och radioaktiva ämnen är utvinning av så kallad skiffergas. Metoden kallas för hydraulic fracturing eller ”fracking” och har, trots sin korta historia, redan medfört stora miljöproblem i form av förstörda vattentäkter och landskap där den tillåts, exempelvis i USA.

Utöver detta är det oförsvarligt att ödelägga bördig jordbruksmark för överskådlig framtid. Stora områden med alunskiffrar finns i Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Jämtland, sydligaste Lappland samt på Öland och djupt under Gotland. Just här finns Sveriges bördigaste odlingslandskap, vilket beror på att alunskiffern normalt förekommer tillsammans med kalksten.

Det är mäniskorna som bor och verkar i de 45 berörda kommunerna – och generationerna efter dem – som kommer att få leva med konsekvenserna om våra alunskiffrar bryts sönder. Därför bör kommunerna ha rätt att tacka nej till undersökningar som syftar till utvinning ur alunskiffrar.

Vi riktar följande uppmaning till regeringen och näringsminister Annie Lööf:

Det är hög tid att inse den stora skillnaden mellan exploatering av alunskiffer och konventionell gruvdrift i urberg. Inför ett kommunalt veto mot all slags prospektering i alunskiffer!

Carl Piper, jordbrukare, initiativtagare till uppropet

Lars Ahlkvist (M) Hörby

Annsofie Andersson (S) Östersund

Kristina Bendz (M) Ystad

Ulf Bingsgård (M) Trelleborg

Magnus Björkman (M) Tomelilla

Camilla Egberth (S) Motala

Ulf Eriksson (C) Falköping

Curt B Gustavsson (S) Tidaholm

Mats Helmfrid (M) Lund

Kent Ingvarsson (M) Mörbylånga

Anders Jonsson (M) Simrishamn

Katarina Jonsson (M) Skövde

Birgitta Jönsson (S) Svalöv

Peter Kovacs (M) Höganäs

Lisbeth Lennartsson (C) Borgholm

Cecilia Lind (S) Eslöv

Lars-Ingvar Ljungman (M) Vellinge

Stefan Lundgren (M) Sjöbo

Pierre Månsson (FP) Kristianstad

Leif Nord (M) Åre

Karin Paulsson (S) Berg

Ilmar Reepalu (S) Malmö

Åke Svensson (S) Gotland

Maria Söderberg (C) Krokom

(Samtliga kommunföreträdare är kommunstyrelsens ordförande.)